Hellou!

Är fortfarande sjuk.

Har sett två av världens roligaste(den ena är en romantisk komedi) filmer. De heter "The hot chic" och "27  Dresses"

Här är dess trailers:

"27  Dresses"

"The hot chic"

Baii!

Hellou!

E sjuk och har inte så mycket att skriva om. Drömde en sjuk   dröm inatt(och vill inteatt den ska bli verklig). Jag(och någon annan som jag inte kommer ihåg) gick typ i ett kvarter(kvällstid). Har ni settt Scooby do(säkert felstavat! :D)? Det var i alla fall typ som att jag och den här andra personen skulle leta efter spöken/konstigheter. Så kommer vi fram till huset allra längst bort. Det var väldigt fint till skillnad från resten av husen. Ska inte gå in på detaljer, men huset var vitt och ytterdörren hade samma färg. I alla fall satt det en kadja i dörren( som stod på glänt

- Kom nu! de har hundar som kan smita och vi kan få skulden för det.

Vi skulle precis gå när jag hör olika skall inifrån huset. Sedan såg jag en liten hund(typ som Junior), en annan hund och så smiter ytterligare två hundar ut. Det här kvarteret omformades till ett enoooooooormt hus och det såg ut typ så här:

(+ övervåning)

På övervåningen fanns vanliga rum(typ sovrum mfl) i ett av dem smet de här hundarna in men jag hann ifatt dem och tog tag i dess halsband, stängde dörren och gick ner.

SLUT!

Konstig eller hur?

/Nessie :)

... INGEN!!!

Asså, ni fick över en månad på er och ändå har det inte kommit in nåt! 

det var inga höga krav ni fick tillomed välja tema

själva ! Hur svårt kan det vara!?

/Litenobitter...

PS://
Möjligtvis kommer det en andra chans, men då vill jag att du kommenterar och skriver det i kommentaren.Det räcker med två kommentarer där det står att jag ska ha nya novell och fototävlingar. För om det bara är en så blir det ju ingen tävling, eller hur?

//: DS

Hellu!

Var inne på nån hemsida(hette typ: mywebface.com elr nåt sånt) där jag hitta nåt där man typ "möblerar om" ansiktet, tkr att mitt resultat blev ganska gulligt:

Borde nog lägga mig snart, Baii

/ Nessie

Hellu! ;0

Ella fölade igårkväll! Hingst, skiitsöt och supergosig.

Förslog Carelle(Qarelle) som namn och Hanna verkade gilla det, men än så länge kallas han "Lilla jag".

Ska gå och sova snart...

God natt :)

/Nessie

Hallu!

Har tröttnat på "Haii!" nu...

Hanna rider Arre är lite spänd ifall han får nå ryck, Hanna är iförsig fd terrängryttare men jag är spänd ändå!! 

Ajah, glöm inte att skicka in bidrag till foto- och novelltävlingen! 

Baii

//Nessie

Hahah, haii!

Hoppade Plopp

Mgnus tyckte vi skulle hoppa en oxer(vet nt hur högt det blev).

Plopp är en ganska hoppglad ponny och jag drev nog inte tillräckligt(och var inte det minsta beredd på Plopps jättehopp) på den sista oxern i en kombination, så Ploppis hoppade nästan lika högt(okej, kanske tjugo-trettio cm lägre) som Arre i tidigare inlägg.

Plopp hoppade ju dessutom långt(tidigare nämnt över oxern).

Baii

//Nessie

Hejsan!

Två tävlingar är anordnade:

• Fototävling :

I fototävlingen skickar du in en bild till min email: yrsalover27@gmail.com.

Bilden behöver inte vara i något speciellt tema, om du vill kan du även skicka in en bild på fotografen(dig!).

Vinnarens bild får vara med på bloggens toppbild(header) och publiceras tillsammans med eventuell bild <-(på fotografen) i ett inlägg.

• Novelltävling: :

I novelltävlingen skriver du en novell(inget speciellt tema) som du sedan skickar in till: yrsalover27@gmail.com.

Även här får du om du vill, skicka in en bild på dig själv.

Vinnaren av bästa novell får sin novell publicerad i samma inlägg som vinnaren av fototävlingens bild.

(Novellexempel:

Pojken på höstacken

Jag, Melissa, tretton år gammal satt uppe på det näst högsta steget i den åtta steg långa trappan upp till höstacken. Plötsligt kom jag på att jag egentligen skulle gå upp på höstacken och slänga ner två höbalar samt en halmbal till mitt sjuåriga fullblodssto Carelle.

Jag ställde mig upp och gick ut utanför ladan för att tända lampan till höstacken.

Uppe på höstacken hörde jag något. Först blev jag rädd, men sedan tänkte jag  "Äsch, det är nog bara en råtta...". Från en av höpallarna drog jag försiktigt ner en höbal och slängde ner den för trappan, samma sak gjorde jag med en höbal till. Jag gick fram till pallen med halmbalar och tog en halmbal som jag, på samma sätt jag gjort med de båda höbalarna, skickade ner för trappan. Steg, för steg gick jag ner för den gamla trappan.

Halmbalen var tung att bära. I Carelles box hade jag redan mockat, så det var bara att ströa, och sedan skulle jag vara klar. Efter att jag ströat tog jag det vinröda grimskaftet och gick ut i den stora sommarhagen. Det smargdgröna gräset doftade i den svaga brisen. Jag visslade en kort melodi. Carelle lyfte förundrat på det välformade huvudet. Varför störa henne nu, när hon gick och betade i sommarhagen? Det mörkbruna stoet gnäggade gällt och kom galopperande emot mig. Det väluppfostrade stoet bröt, när hon var ungefär tio meter ifrån mig, av till trav och sedan till skritt. Jag hakade fast  grimskaftet i den något slitna textilgrimman och öppnade grinden. På stallplanen som badade i det starka skenet från solens strålar band jag upp henne. På marken låg min vanvårdade ryktväska varav ena handtaget var nära inpå att gå av. I ryktväskan hade jag en ryktskrapa med tillhörande ryktborste i gethår, en hovkrats i metall, en kam, en trimmkniv, en rotviska, en piggborste, en ansiktsborste, tre så kallade "magic brush" och en flaska pälsglans/glansspray. Jag tittade på Carelles toviga man och tog upp en av mina "magic brush" för att reda ut de många hårtestarna. "Hur gör hon?" tänkte jag förbryllat medan jag kämpade med en extra stor "Jag lät henne sova ute en natt". Efter att jag fått ut  de sista tovorna fortsatte jag bakåt och började med den lerklumpiga, trassliga svansen. För några dagar sedan var den svarta svansen helt genomborstad utan en enda tova. Efter att jag klämt sönder åtta av många torkade lerklumpar, tröttnade jag och började borsta Carelles ben. Ryggen borstade jag av lite lätt och band loss stoet. Jag ledde Carelle i grimma och grimskaft till en pall att hoppa upp på. Innan jag kravlade mig upp på stoets rygg band jag fast den änden av grimskaftet utan karbinhake i ena sidan av grimman, som om grimskaftet var ett par tyglar. Jag ställde Carelle bredvid pallen och kravlade mig upp på den välmusklade ryggen och skrittade iväg längs den gräskantade grusvägen. Efter ett par hundra meter i skritt kom vi fram till en stor äng. Där fick stoet hjälper för trav och hon gick lydigt över i trav. Jag lösgorde henne på en volt i det knähöga gräset. Efter fjorton-femton minuters travjobb i båda vaven gav jag stoet galopphjälper. Carelle dansade under mig och jag kände den svaga brisen i mitt svarta, lockiga hår. Jag tittade ner på mina chokladbruna, magra händer och armar. Jag upptäckte hur mina händer var vridna som om jag höll ett cykelstyre och vred dem kvickt tillbaka så att tummarna var högsta punkt.

På ängen stod ett terränghinder i form av en hög med trästockar, jag bedömde höjden och fick det till ungefär sextio centimeter. Jag galopperade på en volt, en bit ifrån hindret för att ta sats. Efter några varv på volten, innan Carelle hann bli snurrig styrde jag henne mot hindret och bedömde avståndet, för att inte komma fel och gå omkull kortade jag sprången en aning. Vi flög, som jag hade beräknat, över hindret och landade mjukt på marken efter hindret.

- Duktig tjej, berömde jag henne och klappade henne lätt på halsen. Stoet kastade lekfullt på huvudet och frustade, den tjocka manen stod i ett virrvarr runt hennes hals.

Jag började åter igen jobba stoet, den här gången lite mjukare. Efter en kort stunds jobb började jag "lägga ner" det vill säga trava och skritta av henne. Carelle frustade nöjt och gick i en hyfsat låg form. Jag gav efter på grimskaftet("tyglarna") några centimeter och skrittade lugnt hemåt. När vi var ungefär femtio meter ifrån gården gnäggade stoet och försökte dra grimskaftet ur mina händer. " Tur att jag har handskar" tänkte jag.

Jag sa:

- Ptroo, och visslade samtidigt som jag klappade Carelle lugnande på halsen. Hon slutade slutade genast dra i grimskaftet, men fortsatte att gnägga.

- Såja, sa jag och klappade Carelle på halsen eftar att gjort i ordning stoet och gett henne en liten belöning. Ska du ut i hagen igen eller? Stoet frustade och nafsade i mig, och sedan i grimman som hängde på en krok på boxdörrens utsida.

- Din tokiga lilla häst, sa jag och skrattade åt henne.

Nästa dag kom jag som vanligt ner till stallet för att mocka. Att mocka var iförsig inget tungt jobb eftersom hästarna bara är inne från åtta på kvällen till halv sju på morgonen.

Efter en lättare mockning i Carelles box gick jag upp på höstacken för att, som vanligt kasta ner en eller två höbalar.

Balpallen jag brukade ta balar från hade tagit slut, så jag gick över till andra sidan av höstacken och upptäckte några höbalar som såg ut att bilda en koja. "Vad har bondens ungar hittat på nu, då?"  undrade jag och gick fram för att kolla närmare på bygget. Precis när jag var på väg att krypa in dök ett mörkhårigt huvud med blek hud upp i öppningen. Jag hade aldrig sett ett så magert ansikte tidigare. Jag uppfattade snabbt att det var en pojke när jag såg skäggstubben. Jag bet ihop för att inte skrika.

- Vem är du och vad gör du här? fick jag stammande fram.

- Jag heter Luke, svarade pojken lågmält.

- Vad gör du här, envisades jag.

- När jag var tolv år gick jag på en internatskola i Oxford, Luke tittade granskande på mig och fortsatte. Men jag blev utslängd när jag inte hann med mina läxor, och när jag kom hem blev min mamma rasande och skickade ut mig på gatan. Jag vandrade runt i staden och letade efter ett ställe att bo på. Jag misslyckades i mitt sökande efter boende och gav upp, tills jag såg det här stallet. Så jag smög mig in hit på natten och byggde den här kojan.

- Men vad äter du, då?

- Morötter, betfor och kraftfoder.

- Euww, utbrast jag äcklat.

- Man vänjer sig efter ett tag, försäkrade Luke mig.

Det blev pinsamt tyst, och efter några minuters tystnad tog Luke mig, av någon anledning om midjan och tryckte försiktigt sina läppar mot mina. Vi stod så några minuter innan Luke släppte taget om mig och generat vände sig om.

Omgivna av en virvlande rök såg jag Lukes sillhuett bli svagare och svagare.

- Luke!ropade jag, och min röst ekade på den stora höstacken. Men det fanns inget jag kunde göra. Till slut hade Luke försvunnit helt, och själv stod jag kvar där, ensam och bara stirrade ut i röken.

- Melissa! vakna nu, uppmanade min mamma och ruskade om mig.                                              
               

Jag såg yrvaket upp och upptäckte att jag befann mig i mitt sovrum. Allt hade bara varit en dröm och Luke finns säkert inte på riktigt.

SLUT!)

Observera att ditt bidrag till novelltävlingen absolut inte behöver vara lika långt som exemplet!

Hej då så länge,

lycka till!

//"Skinneiy"